uttråkad
Jaha, då sitter man i mammas fåtölj hemma i Ronneby. Och vilken resa det var igår då?!
Startade redan på Arlanda Express, som stannade mitt ute i ödemarken pga. signalfel. När det väl började rulla var klockan 14.35 och planet gick 14.55. Inte särsilt stabilt! Sprang med all packning (eller ja, Eric sprang med all packning, jag sprang bara) upp till terminalen där vi får reda på att flighten är stängd för incheckning och bagage drop. Så det var bara till att ta med all packning som handbagage. Givetvis hade jag packat ner en bodylotion, som jag fick rota upp. Ville mer eller mindre dö just då. Sedan pep det givetvis när jag gick igenom tullen också. Mina stövlar med silverspännen var förmodligen boven i dramat. Men till sist var det klart, och då ser jag att vår avgång blinkar i grönt med texten "Final call". Jäkla stress alltså. Att gaten låg längst bort behöver jag väl knappt nämna?
Löpte i alla fall som jag aldrig gjort annat, och vi hann precis innan gaten stängde.
När vi äntligen satt oss på planet får vi veta att planet väntar på avvisningsbilarna, samt att ett elfel hittats. Vem orkaaaaar? Så vi blev stående ungefär en timme på Arlanda. Inte särskilt spännande, med tanke på att vi båda var hur hungriga som helst. Men till sist landade vi äntligen i Ronneby, där vi blev hämtade av Carina. Bör tilläggas att de flesta Ronneby-bördiga stockholmarna jag känner till var på samma plan som vi. Världen är liten?
Jaha, som sagt. Mammas fåtölj och sjukt uttråkad. Har ingen lust att gå ut, finns ändå inget att hämta. Mamma är på stan och har glömt mobilen hemma, så jag kan inte be henne köpa något till mig. Min pojkvän ska umgås med vänner hela dagen, vilket jag iofs förstår även om jag tycker att han borde umgås med mig!
Men det artar sig väl
Startade redan på Arlanda Express, som stannade mitt ute i ödemarken pga. signalfel. När det väl började rulla var klockan 14.35 och planet gick 14.55. Inte särsilt stabilt! Sprang med all packning (eller ja, Eric sprang med all packning, jag sprang bara) upp till terminalen där vi får reda på att flighten är stängd för incheckning och bagage drop. Så det var bara till att ta med all packning som handbagage. Givetvis hade jag packat ner en bodylotion, som jag fick rota upp. Ville mer eller mindre dö just då. Sedan pep det givetvis när jag gick igenom tullen också. Mina stövlar med silverspännen var förmodligen boven i dramat. Men till sist var det klart, och då ser jag att vår avgång blinkar i grönt med texten "Final call". Jäkla stress alltså. Att gaten låg längst bort behöver jag väl knappt nämna?
Löpte i alla fall som jag aldrig gjort annat, och vi hann precis innan gaten stängde.
När vi äntligen satt oss på planet får vi veta att planet väntar på avvisningsbilarna, samt att ett elfel hittats. Vem orkaaaaar? Så vi blev stående ungefär en timme på Arlanda. Inte särskilt spännande, med tanke på att vi båda var hur hungriga som helst. Men till sist landade vi äntligen i Ronneby, där vi blev hämtade av Carina. Bör tilläggas att de flesta Ronneby-bördiga stockholmarna jag känner till var på samma plan som vi. Världen är liten?
Jaha, som sagt. Mammas fåtölj och sjukt uttråkad. Har ingen lust att gå ut, finns ändå inget att hämta. Mamma är på stan och har glömt mobilen hemma, så jag kan inte be henne köpa något till mig. Min pojkvän ska umgås med vänner hela dagen, vilket jag iofs förstår även om jag tycker att han borde umgås med mig!
Men det artar sig väl
Kommentarer
Trackback
