©

Well, julavslutningen i skolan gick till precis som jag hade förväntat mig. Inget nämnvärt.

Julen gick också till precis som jag förväntat mig, inte heller där något direkt nämnvärt.

Fick en ny skärm till datorn, vilket var välkommet, och kläder, parfym etc.

Igår var det dags för vår årliga juldagsmiddag med kalkon och allt. Innan maten började det brinna i några foton och julkort som stod uppe på pianot. Blev ett jäkla liv. Men det löste sig.  

Lånade min mosters cykel och racade ner till stan, där jag skulle fira jul och festa med mina kompisar. De kom till mig runt halv nio, och julklappsutdelningen kunde börja. Jag fick en jättesnygg medaljong i silver och en prenumeration på Cosmo av Mille. Verkligen världens mest passande julklapp till mig!

Sen ringde jag Kalle och vi gick dit en sväng. Längesen jag träffade boysen men det blir ju inte så mycket fester iochmed skolan och den stad vi råkar bo i. Anyhow, var där några timmar innan vi stack ner till stan för att avsluta kvällen med pizza på Valles.

Pappa kommer hem på fredag och Lena och barnen på lördag, så jag åker också upp till GBG. Snack om lite fest medan jag ändå är där med min syssling, men vi får se hur det blir. (:

All for now //Cajsa.  

Well, ännu en helg till ända. De börjar gå skrämmande fort.

Jag har lovat mig själv att aldrig kommentera mainstreamprogrammet Idol. Har faktiskt aldrig följt det heller för den delen. Men nu, med mitt schema och mkt i skolan har jag faktiskt börjat titta. Så, here it goes. Vinner inte Amanda Idol så går jag fan och lägger mig. Hon är cool och har mest chans till en karriär. Att hon sedan sjöng en av mina absoluta favoriter "Hallelujah" tog bort mina sista tvivel. AMANDA FOR IDOL 07!

I lördags sov jag väldigt länge men inte mig emot. Gick upp, åt frukost och gav mig sedan iväg till Maxi (i ösregnet) för att köpa drinkmix, läsk och strumpbyxor. När jag kom hem duschade jag och började göra mig iordning. Mitt i allt ringer min far, och kläcker nyheten om att han på onsdag (!) flyttar till Amsterdam. Bara sådär. Min chock var ett faktum. När jag väl insåg vad som höll på att hända tänkte jag dels på mina kompisar och mina favoritbutiker. NOOO!

Sen var det iaf dags för fest. Knappt värt att festa i denna stad längre, men man slutar aldrig hoppas. Förfesten flyttades från Josse till mig.
Sedan var det helt plötsligt dags att gå till bussen vilket jag inte riktigt hade haft koll på. Så med 8 minuters marginal sprang jag i mina mest högklackade stövlar med Filip till busshållplatsen. Mot alla odds så hann vi. Festen i sig var inte mycket att skryta om men när är dem det?

Och idag har jag städat och pluggat i vanlig ordning. Det där med att hinna/orka träna är ett minne blott. Ska dock försöka komma ner några gånger denna vecka. CYA ♥